Jag har sett västernfilmen ”Den gode den onde den fule” som är den tredje och sista filmen i dollar-trilogin. Filmen handlar om två män (den gode Blondie och den fule Tuco) vars vägar har korsats och som nu jobbar tillsammans. Båda gör det för pengarna eftersom det är inbördeskrig i USA är det svårt att överleva annars. Snart bryts överenskommelsen men när de kommer i kontakt med en hästvagn fylld med döende människor och får höra talas om en skatt som ligger begravd på en kyrkogård blir de tvungna att samarbeta igen. Mannen som berättat om pengarna är samma man som den onde Angel Eyes haft ögonen på ett tag eftersom att han också har guldfeber. Av en händelse får Angel Eyes reda på att Blondie och Tuco vet var pengarna finns. Och då börjar jakten mot gravstenen. De behöver varandra för att komma fram till pengarna men ingen av de vill dela med sig av dem. Blondie är precis som i de tidigare filmerna en ensamvarg som bara litar på sig själv och inte gärna har förbindelser med andra. Angel Eyes är den onde han drar sig inte för att skjuta någon, om han får betalt för besväret och allt han gör är för sitt eget bästa. Tuco är en girig egoist som är väldigt pratsam och ger löften han snart bryter dock är han inte den skarpaste kniven i lådan.

Angel Eyes är den man tycker minst om och man sitter och håller tummarna för att han inte ska få några pengar. Tuco är killen som har både bra och dåliga sidor. I början verkar han ha ett hjärta av sten men han visar att första intrycket inte är allt. Det händer honom en hel del saker under filmens gång och man känner lite medlidande och hoppas han får en del av pengarna. Blondie är inte perfekt men man känner att han är någon man kan lita på och trots det så lyckas han växa under filmen och i en av de sista scenerna när han stoppar om en skadad soldat och ger honom ett bloss av sin cigarr får man tårar i ögonen.

Man kan tro att en film som spelades in under 1960 talet inte är värd så mycket men då har man inte sett någon utav filmerna i dollar-trilogin, första filmen heter ”För en handfull dollar” och den andra ”För några få dollar mer”. Man kan tycka att den här filmen är lite lång, 2 timmar och 50 minuter och då är det ändå den förkortade versionen med flera scener borttagna. Det är synd men det är ändå en välgjord film med scener som berör. Under filmens senare halva sprängs en bro. Under inspelningen skedde ett misstag där någon gjorde klartecken för tidigt och bron sprängdes. Man fick återuppbygga bron för att kunna göra scenen perfekt. Och det blev den

Filmen får lätt 10/10 poäng av mig. Man ska inte vara för generös med max-poängen men den här filmen förtjänar det. Kända namn som Clint Eastwood, Eli Wallach och Lee Van Cleef finns i huvudrollerna. Musiken är skriven av berömda Ennio Morricone. Regissören och perfektionisten Sergio Leone är den enda europeiska regissör som har fått sina västernfilmer publicerade i USA. Tonino Delli Colli är mannen bakom kameran. Om inte de namnen lockar så borde de ironiska skämten eller handlingen i alla fall göra det, för trots att det är mycket sorg och förödelse i filmen så är den humoristisk. Om du inte sett filmen än bör du absolut se den. Filmen är en klassiker och ett mästervärk den är också helt fantastiskt underbar att se.

Kom en önskan om att jag skulle beskriva Gunnar Hedes karaktär i en Herrgårdssägen, jag vet inte ens vad det betyder när man ska beskriva någon karaktär men jag ska göra ett försök i alla fall! :)

Gunnar Hede är en sinnessjukman som driver runt i byar och försöker tjäna pengar för att rädda sitt barndomshem (herrgården Munkhyttan). Han har inte alltid varit galen utan blev det en vinter för längesedan när han skulle försöka tjäna en stor hacka på att valla någon typ av djur. Innan det var han som vilken kille som helst. Bara det att han alltid har älskat att spela fiol.

Så han är den som fångar en ung flickas hjärta, glömmer bort henne. Blir sinnessjuk. Räddar en ung flicka från en för tidig död. Och han vet inte riktigt själv vad han gör. Men han gör ändå det som är bäst för henne, hjälper henne at fly.

Så han är den det är synd om, ingen vill ju känna någon som är galen. Men han sitter inte och tycker synd om sig själv, utan han lever för världen, för solen som lyser, för fiskarna i vattnet, för fåglarna som flyger, för blommorna på ängen. Även fast han inte har det bra så försöker han hjälpa andra, han är inte självisk, kräver ingenting i gentjänst. Han är en av hjältarna i den här historien. Han är en av de goda, en av de som ger hopp för mänskligheten.

Hoppas du får en lite bättre uppfattning om Gunnar Hede:)

Jag har denna gång läst boken, KONSTEN ATT LÄSA TANKAR, av Henrik Fexeus. Och om jag ska erkänna var det titeln som lockade mig. Och när jag läste baksidan där det står :

• Se när någon ljuger

• Förstå hur andra känner

• Upptäck hur man flirtar

• Påverka andras tankar

• Imponera på dina vänner

Då blev jag ju verkligen intresserad och köpte boken direkt! Och började läsa. Och han talar ju om att man inte lär sig se de andras tankar (om någon t ex tänker på vaniljglass, då ser du INTE ett paket vaniljglass framför dig.). Utan man lär sig läsa av ansiktsuttryck, kroppsspråk, och betydelsen av hur du talar. Och det är en bra bok. Det är mycket att ta in, massa saker att tänka på, så det är bra att läsa den flera gånger med lite mellanrum, ifall man har glömt något. Men man lär sig samtidigt mycket, man lär sig veta vad andra tycker om en (ungefär). Och hur man lägger fram sina förslag på bästa sätt för att det ska gå igenom. Man lär sig massa knep som gör det lättare i vardagen. Och den kan vara lite seg ibland men det är helt klart värt att läsa ut den. Och när man väl gjort det en gång gör man det gärna igen.

Betyget blev aningen svårare att sätta eftersom den här boken inte är en berättelse. Och i karaktärer var det ganska svårt att sätte betyg men de fick bli full pott och läser ni varför så förstår ni nog.

Betyg:

Handling: 8/10

Karaktärer: 10/10

Slutet: 10/10

Totalt: 10/10

Emelie

Ska bara säga att jag just nu håller på och läser Konsten att läsa tankar av Henrik Fexeus. Ganska trögläst så kan ta ett tag innan recension på den kommer upp. Men kan ju alltid komma en film innan:)

Jag har läst boken, Simon och Sophie den är skriven av Emma Granholm. Boken handlar om Simon som går i 9an, i samma klass som Sophie. Dom är så olika, Simon har en enda kompis, han heter Micke. Både Simon och Micke spenderar massa tid framför datorn där hans favorit spel är CS. Sophie sitter nästan aldrig vid datorn utan hennes liv går ut på att vara med kompisar och festa. Det är därför hon är klassens mobbare, och Simon är mobboffer. ”-Helvetes jävla skit! Simon skriker rakt ut och rakt in i luren. -Vad är det som händer? frågar Micke. -Det här är fan inte sant, säger Simon och stönar. Det här är fan inte sant. -Ta det lugnt. Vad är det? -Sophie, säger Simon. Det är subban Sophie. -Ja? Vad är det med henne?” Men så händer det något, under påsklovet, när alla Sophies kompisar är bortresta. Hon har ingen att vara med så hon går över till Simon. Och dom blir nästan kompisar, för hon är inte alls likadan där som i skolan, så hur ska det gå när påsklovet är slut? Vad kommer hända om någon får reda på att hon träffade honom?

Boken är bra. Den är riktigt bra. Den handlar om relevanta saker, problem man kan ha i tonåren, kärleksbekymmer, och bara en del roliga detaljer. Boken är skriven så att man hela tiden vill läsa vidare, man vill hela tiden veta vad som kommer hända. Boken passar speciellt tonåringar och det spelar ingen roll om man är kille eller tjej. Det här tycker jag är en vår och sommarbok. Om man inte på vintern vill drömma sig bort, men när den är utläst kan det kännas lite tungt att komma tillbaka till verkligheten.

Betyg:

Handling: 7,5/10

Karaktärer: 8/10

Slutet: 9/10

Totalt: 9/10

Emelie

Jag har sett en film som heter 27 dresses. Den handlar om en tjej som verkligen älskar bröllop. Hon var på sitt första bröllop är hon var 6 år gammal och hennes moster gifte sig. Det skedde en liten olycka som hon hjälpte till att fixa. Och då kände hon att bröllop var hennes kall. Och nu när Jane är vuxen har hon varit på 27 bröllop. Och som bevis på det har hon inte mindre än 27 gräsliga klänningar. Hon hjälper alltid till att fixa allting, klänning, mat, lokal osv. Hon ställer upp för sina vänner och är alltid första brudtärna. Hon är nöjd med sitt liv och tycker om att se hennes vänner gifta sig eftersom dom själva blir så lyckliga. Men så kommer en kille på henne med att vara på två bröllop på samma kväll. Han hittar hennes kalender och ser att hon varit på en väldans massa bröllop. Och den här killen är journalist. Dom stöter på varandra ett par gånger. Mot hennes vilja, eftersom hon egentligen är hemligt förälskad i sin chef. Men så kommer hennes lillasyster på besök. Går på dejt med chefen och då undrar hon om hon verkligen lever sitt liv rätt. Hon tänker ju bara på alla andra, men hennes egna behov då? Ska hon förbli en brudtärna eller göra något åt det? Det är ett lätt val. Så när hennes chef friar till lillasystern, och journalisten hon avgudar kontaktar dom och vill skriva en artikel om deras bröllop får hon nog. Här ska bli förändring.

Det är början på filmen. Och den blir bara bättre. Man sitter och undrar om hennes syster kommer gifta sig med chefen, eller kommer Jane göra det? Eller kommer ens någon gifta sig? Fast när man sett den 10 gånger så undrar man inte det längre, man tänker bara på hur fantastisk hela berättelsen är. Hur lycklig du kan bli när den du älskar älskar dig också. Hur du tror att du känner någon men personen förråder dig. Hur du så brutalt kan få ditt hjärta krossat. Hur kul du kan ha ihop med någon du knappt känner. För allt det, finns i den här filmen. Den är så otroligt kul att man sitter och garvar för sig själv, så sorgsen så man får tårar i ögonen, lycklig så du bara känner dig nöjd med allt. Och framför allt är den romantisk, det är nästan så att när jag ser filmen blir jag kär. Jag vet inte i vad och jag vet inte i vem. Men jag får känslan av att vara kär och lycklig.

Allt fanns med. Olyckligkärlek, någon som kommer mellan dig och din olyckliga kärlek, blombuketter från hemliga avsändare, en scen där en person förklarar sin kärlek till någon inför publik. Allt en bra kärleksfilm ska innehålla. Jag kunde verkligen leva mig in i filmen och ville bara Janes bästa. Och hennes känslor strömmade till mig genom tv-rutan. Och man kände igen sin eget liv, dock är det inte så dramatiskt. Men jag tror att det är en av anledningarna till varför jag tyckte så bra om filmen, plus att jag gillar skådespelarna. Så filmen passar dom som tycker om kärleksfilmer. För det är vad det är, en riktigt smörig kärleksfilm.

Och den får en att fundera på om man lever på det sättet man vill, och om man får ut vad man vill genom att leva så. Och det är bra att den fastnar och man kommer ihåg filmen för då vet man att den antingen var riktigt bra eller helt kass. Och ni vet ju redan att jag valde det första alternativet.

Betyg:

Handling: 10/10

Karaktärer: 10/10

Slutet: 10/10

Totalt: 10/10

Emelie

Jag har läst boken, En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf. Det är en bra bok som handlar om herrgården Munkhyttan uppe i Värmland. Där är studenten Gunnar Hede uppvuxen, men nu är han i Uppsala för att studera. Dock lockar fiolspelandet mer än pluggandet och när han får veta att Munkhyttan måste säljas, ger han sig ut i landet för att bedriva gårdshandel och han går runt i byar och på marknader köper, säljer och spelar fiol. Efter en tragisk händelse blir han sinnessjuk. Då träffar han Ingrid. Hon ligger nere i graven som ska fyllas igen när gudstjänsten är över. Han sätter sig vid Ingrids grav och tar fram fiolen.

”Det var dalkarlens mening att sitta stilla så där hela dagen och låta det kära tonerna växa upp ur fiolen som små vita och brokiga blomster. Han skulle spela en hel äng full med blomster, spela full en hel lång dal, en hel stor slätt.

Men hon, som låg skendöd nere i kistan, hade väl hört fiolspelet, och på henne hade det övat en underlig verkan. Tonerna hade kommit henne att drömma, och av det hon hade sett i drömmen hade hon blivit så upprörd, att hennes hjärta hade börjat klappa, hennes blod hade börjat strömma, och hon hade vaknat.”

Han hjälper henne upp ur graven. Och han tänker inte mycket mer på det. Men hon är honom tacksam. Men ändå kan hon inte låta bli att undra varför det inte var den unga studenten hon träffade när hon var liten som kom och räddade henne. Det är ju honom hon har tänkt på varenda dag sen hon såg honom. Dalkarlen tar med henne till Prästgården, där hon är uppväxt. Men när hon hör dom otäcka saker hennes mamma säger om henne vill hon inte stanna där längre så hon går till kära Anna Stinas stuga. Men när hon träffar henne tycker inte Anna Stina att hon ska stanna där så hon tar Ingrid med sig till sin syster som bor långt bort i fjärran. Dom där borta låter Ingrid stanna. Och en dag får hon veta att hennes nåd bergsrådinnan som äger huset har en son som kommer hem till jul. Och då kan Ingrid inte annat tro än att sonen är studenten. För han har givit henne tecken på att han är på väg, i drömmar och syner. Det blir jul, sonen kommer hem och vill du veta vad som händer sen, får du läsa boken.

Det märks att boken är gammal, sättet det skrivs på och sättet dom pratar.

”Det gamla lindansarna förlorade alldeles fattningen, de voro ingenting annat än flämtande förundran. Och det kom ett ögonblock, då de inte mer förmådde stå emot. De togo ett språng framåt, rätt i armarna på varandra, och så började de dansa vals mittpå lapptäcket.”

När man börjar läsa är det lite ovant men man vänjer sig, och när man lägger ifrån sig boken är det nästan så att man pratar så som dom gör i boken. Men det är en riktigt fin kärleksberättelse. När kylan fortfarande ligger i luften och vägarna knappt är gångbara ger hon sig ut för att leta reda på sin rätte. Och det är en av sakerna som gör boken så läsvärd, att se att man visst kan trotsa folk för att följa sin egen vilja. Och om man kan trotsa folk på den tiden då dom levde, vilket verkar vara i början av 1900-talet eftersom dom inte har telefoner, inga elspisar och syr sina kläder själva. Då borde man kunna ge sig av nu också. För att hitta någon man älskar och inte kan leva utan. Så man får känslan av att kunna göra vad man vill, av att vara fri. Och man börjar fundera på om man kanske inte är fri ändå? Men det är något jag fortfarande inte vet om man är.

När jag började läsa den hade jag inga positiva tankar utan tänkte att bara jag orkar ta mig igenom den så blir det bra. Men när jag läste ändrades mina tankar och jag började tycka om den. Så det var en kanonbok enligt mig. Den får en att tänka efter och ifrågasätta livet man lever.

Betyg: 

Handling:9/10

Karaktärer: 7/10

Slutet: 10/10

Totalt: 9/10

Emelie

Det här är första inlägget i den här bloggen som kommer handla om böcker och troligen filmer också. Jag recenserar filmer jag sett och böcker jag läst efter min bästa förmåga. Så kika in här och håll koll, ni kanske får lite tips:)