Jag har sett västernfilmen ”Den gode den onde den fule” som är den tredje och sista filmen i dollar-trilogin. Filmen handlar om två män (den gode Blondie och den fule Tuco) vars vägar har korsats och som nu jobbar tillsammans. Båda gör det för pengarna eftersom det är inbördeskrig i USA är det svårt att överleva annars. Snart bryts överenskommelsen men när de kommer i kontakt med en hästvagn fylld med döende människor och får höra talas om en skatt som ligger begravd på en kyrkogård blir de tvungna att samarbeta igen. Mannen som berättat om pengarna är samma man som den onde Angel Eyes haft ögonen på ett tag eftersom att han också har guldfeber. Av en händelse får Angel Eyes reda på att Blondie och Tuco vet var pengarna finns. Och då börjar jakten mot gravstenen. De behöver varandra för att komma fram till pengarna men ingen av de vill dela med sig av dem. Blondie är precis som i de tidigare filmerna en ensamvarg som bara litar på sig själv och inte gärna har förbindelser med andra. Angel Eyes är den onde han drar sig inte för att skjuta någon, om han får betalt för besväret och allt han gör är för sitt eget bästa. Tuco är en girig egoist som är väldigt pratsam och ger löften han snart bryter dock är han inte den skarpaste kniven i lådan.

Angel Eyes är den man tycker minst om och man sitter och håller tummarna för att han inte ska få några pengar. Tuco är killen som har både bra och dåliga sidor. I början verkar han ha ett hjärta av sten men han visar att första intrycket inte är allt. Det händer honom en hel del saker under filmens gång och man känner lite medlidande och hoppas han får en del av pengarna. Blondie är inte perfekt men man känner att han är någon man kan lita på och trots det så lyckas han växa under filmen och i en av de sista scenerna när han stoppar om en skadad soldat och ger honom ett bloss av sin cigarr får man tårar i ögonen.

Man kan tro att en film som spelades in under 1960 talet inte är värd så mycket men då har man inte sett någon utav filmerna i dollar-trilogin, första filmen heter ”För en handfull dollar” och den andra ”För några få dollar mer”. Man kan tycka att den här filmen är lite lång, 2 timmar och 50 minuter och då är det ändå den förkortade versionen med flera scener borttagna. Det är synd men det är ändå en välgjord film med scener som berör. Under filmens senare halva sprängs en bro. Under inspelningen skedde ett misstag där någon gjorde klartecken för tidigt och bron sprängdes. Man fick återuppbygga bron för att kunna göra scenen perfekt. Och det blev den

Filmen får lätt 10/10 poäng av mig. Man ska inte vara för generös med max-poängen men den här filmen förtjänar det. Kända namn som Clint Eastwood, Eli Wallach och Lee Van Cleef finns i huvudrollerna. Musiken är skriven av berömda Ennio Morricone. Regissören och perfektionisten Sergio Leone är den enda europeiska regissör som har fått sina västernfilmer publicerade i USA. Tonino Delli Colli är mannen bakom kameran. Om inte de namnen lockar så borde de ironiska skämten eller handlingen i alla fall göra det, för trots att det är mycket sorg och förödelse i filmen så är den humoristisk. Om du inte sett filmen än bör du absolut se den. Filmen är en klassiker och ett mästervärk den är också helt fantastiskt underbar att se.