Jag har sett västernfilmen ”Den gode den onde den fule” som är den tredje och sista filmen i dollar-trilogin. Filmen handlar om två män (den gode Blondie och den fule Tuco) vars vägar har korsats och som nu jobbar tillsammans. Båda gör det för pengarna eftersom det är inbördeskrig i USA är det svårt att överleva annars. Snart bryts överenskommelsen men när de kommer i kontakt med en hästvagn fylld med döende människor och får höra talas om en skatt som ligger begravd på en kyrkogård blir de tvungna att samarbeta igen. Mannen som berättat om pengarna är samma man som den onde Angel Eyes haft ögonen på ett tag eftersom att han också har guldfeber. Av en händelse får Angel Eyes reda på att Blondie och Tuco vet var pengarna finns. Och då börjar jakten mot gravstenen. De behöver varandra för att komma fram till pengarna men ingen av de vill dela med sig av dem. Blondie är precis som i de tidigare filmerna en ensamvarg som bara litar på sig själv och inte gärna har förbindelser med andra. Angel Eyes är den onde han drar sig inte för att skjuta någon, om han får betalt för besväret och allt han gör är för sitt eget bästa. Tuco är en girig egoist som är väldigt pratsam och ger löften han snart bryter dock är han inte den skarpaste kniven i lådan.

Angel Eyes är den man tycker minst om och man sitter och håller tummarna för att han inte ska få några pengar. Tuco är killen som har både bra och dåliga sidor. I början verkar han ha ett hjärta av sten men han visar att första intrycket inte är allt. Det händer honom en hel del saker under filmens gång och man känner lite medlidande och hoppas han får en del av pengarna. Blondie är inte perfekt men man känner att han är någon man kan lita på och trots det så lyckas han växa under filmen och i en av de sista scenerna när han stoppar om en skadad soldat och ger honom ett bloss av sin cigarr får man tårar i ögonen.

Man kan tro att en film som spelades in under 1960 talet inte är värd så mycket men då har man inte sett någon utav filmerna i dollar-trilogin, första filmen heter ”För en handfull dollar” och den andra ”För några få dollar mer”. Man kan tycka att den här filmen är lite lång, 2 timmar och 50 minuter och då är det ändå den förkortade versionen med flera scener borttagna. Det är synd men det är ändå en välgjord film med scener som berör. Under filmens senare halva sprängs en bro. Under inspelningen skedde ett misstag där någon gjorde klartecken för tidigt och bron sprängdes. Man fick återuppbygga bron för att kunna göra scenen perfekt. Och det blev den

Filmen får lätt 10/10 poäng av mig. Man ska inte vara för generös med max-poängen men den här filmen förtjänar det. Kända namn som Clint Eastwood, Eli Wallach och Lee Van Cleef finns i huvudrollerna. Musiken är skriven av berömda Ennio Morricone. Regissören och perfektionisten Sergio Leone är den enda europeiska regissör som har fått sina västernfilmer publicerade i USA. Tonino Delli Colli är mannen bakom kameran. Om inte de namnen lockar så borde de ironiska skämten eller handlingen i alla fall göra det, för trots att det är mycket sorg och förödelse i filmen så är den humoristisk. Om du inte sett filmen än bör du absolut se den. Filmen är en klassiker och ett mästervärk den är också helt fantastiskt underbar att se.

Jag har sett en film som heter 27 dresses. Den handlar om en tjej som verkligen älskar bröllop. Hon var på sitt första bröllop är hon var 6 år gammal och hennes moster gifte sig. Det skedde en liten olycka som hon hjälpte till att fixa. Och då kände hon att bröllop var hennes kall. Och nu när Jane är vuxen har hon varit på 27 bröllop. Och som bevis på det har hon inte mindre än 27 gräsliga klänningar. Hon hjälper alltid till att fixa allting, klänning, mat, lokal osv. Hon ställer upp för sina vänner och är alltid första brudtärna. Hon är nöjd med sitt liv och tycker om att se hennes vänner gifta sig eftersom dom själva blir så lyckliga. Men så kommer en kille på henne med att vara på två bröllop på samma kväll. Han hittar hennes kalender och ser att hon varit på en väldans massa bröllop. Och den här killen är journalist. Dom stöter på varandra ett par gånger. Mot hennes vilja, eftersom hon egentligen är hemligt förälskad i sin chef. Men så kommer hennes lillasyster på besök. Går på dejt med chefen och då undrar hon om hon verkligen lever sitt liv rätt. Hon tänker ju bara på alla andra, men hennes egna behov då? Ska hon förbli en brudtärna eller göra något åt det? Det är ett lätt val. Så när hennes chef friar till lillasystern, och journalisten hon avgudar kontaktar dom och vill skriva en artikel om deras bröllop får hon nog. Här ska bli förändring.

Det är början på filmen. Och den blir bara bättre. Man sitter och undrar om hennes syster kommer gifta sig med chefen, eller kommer Jane göra det? Eller kommer ens någon gifta sig? Fast när man sett den 10 gånger så undrar man inte det längre, man tänker bara på hur fantastisk hela berättelsen är. Hur lycklig du kan bli när den du älskar älskar dig också. Hur du tror att du känner någon men personen förråder dig. Hur du så brutalt kan få ditt hjärta krossat. Hur kul du kan ha ihop med någon du knappt känner. För allt det, finns i den här filmen. Den är så otroligt kul att man sitter och garvar för sig själv, så sorgsen så man får tårar i ögonen, lycklig så du bara känner dig nöjd med allt. Och framför allt är den romantisk, det är nästan så att när jag ser filmen blir jag kär. Jag vet inte i vad och jag vet inte i vem. Men jag får känslan av att vara kär och lycklig.

Allt fanns med. Olyckligkärlek, någon som kommer mellan dig och din olyckliga kärlek, blombuketter från hemliga avsändare, en scen där en person förklarar sin kärlek till någon inför publik. Allt en bra kärleksfilm ska innehålla. Jag kunde verkligen leva mig in i filmen och ville bara Janes bästa. Och hennes känslor strömmade till mig genom tv-rutan. Och man kände igen sin eget liv, dock är det inte så dramatiskt. Men jag tror att det är en av anledningarna till varför jag tyckte så bra om filmen, plus att jag gillar skådespelarna. Så filmen passar dom som tycker om kärleksfilmer. För det är vad det är, en riktigt smörig kärleksfilm.

Och den får en att fundera på om man lever på det sättet man vill, och om man får ut vad man vill genom att leva så. Och det är bra att den fastnar och man kommer ihåg filmen för då vet man att den antingen var riktigt bra eller helt kass. Och ni vet ju redan att jag valde det första alternativet.

Betyg:

Handling: 10/10

Karaktärer: 10/10

Slutet: 10/10

Totalt: 10/10

Emelie